Förlossning (för länge sedan)

Ung, oerfaren i detta ämne, kommer jag in lite för tidigt förmodligen. Får sedvanligt lavemang och nu börjar väntan, smärtan... Droppet sätts och jag kan knalla runt i korridorerna och lyssna på hysteriska skrik från rummen. Men herregud, hur jävligt kan det bli??? Det blir värre och värre, värkarna är starka, blir tillfrågad ang ryggmärgsbedövning!?? ALDRIG!!Inte "modernt" på den tiden.Jag kör min profylax och i slutet lustgas! Duktig flicka, ej fyllda 18 år!! Men den lilla varelsen som vill ut har navelsträngen 2 varv om halsen så nu blir det bråttom, jag klipps upp utan att ha en värk, då hade man inte känt det.... och ljudet är som att klippa i en rå fisk..AAAJJJJJJ som satan!Då hänger två personal sig på min mage och jag krystar för kung och fosterland och ut kommer en blå/lila baby som inte mår så bra, personalen får igång hjärtat på denna underbara flicka, 33 cm huvudomfång och 3,8 kg. Tårarna rinner ner för mina kinder, det är över, jag klarade det och all smärta är borta! Älskade Zandra!
5 år senare...
Lite mer erfaren trodde jag..det är dags igen. Storstädar in i det sista, allt är förberett och under total kontroll(som vanligt)Känner mig lugn, "been there done that", kommer in och samma procedur men när de tagit hål på vattnet går det snabbt och en stund senare trycker jag ut ett huvudomfång på 40 cm, bredaxlad med en vikt på 4,7 kg och jag lovar dig!! Jag såg stjärnor i alla färger!Då säjer personalen att jag är "som gjord" för att föda stora barn...Gick riktigt bra alltså och denna fantastiska påg reste sig upp på armbågarna bara efter några timmar, detta hade barnmorskan aldrig sett förr!! Stark och duktig redan från början!!!Älskade Dennis!!